Ett litet leende betyder så mycket och kostar så lite att ge. Och det man ger till någon med en önskan om välgång och lycka, får man själv glädje av ögonblicket därefter, då mottagarens glädje över visad vänlighet automatiskt - tyst eller med ord - önskar dig lycka och välgång tillbaka. En fin gåva ett leende således är, och en gåva som alltid uppskattas av mottagaren, speciellt om leendet är uppriktigt - något vi bör eftersträva.

Ett falskt leende är jag dock hellre utan, eftersom det saknar den välgångsönskan som alltid medföljer det ärliga, sanna leendet.  Att le själlöst, eller med robotisk mekaniskhet - som ack så många affärsanställda har ovanan att göra - är lika meningsfullt som leedet från en smilande docka. Det uppskattas endast av en människa som själv använder sig av sådana smil - smil utan själ - då den som är själlös i sitt uttrycksätt ofta ej vill påminnas om sin brist. Men att då bemöta det stillösa, livlösa smilet med ett äkta leende kan inte sällan resultera i att man får ett äkta leende tillbaka trots allt. Så kosta på dig ett litet leende, det kostar ju så lite.